Låt dem slippa

Ganska få jag känner har gjort lumpen. Några blev frikallade, några gjorde vapenfri tjänst, några höll sig helt enkelt undan inkallelseordern. Alla ville slippa. Inte så ofta, kanske, av pacifistiska skäl, även om det var det man påstod för att få vapenfritt. Utan därför att lumpen var ett ohyggligt slöseri med tid och dessutom, så föreställde vi oss det, ett slags indoktrineringsskola i machogemenskap. Dessutom tyckte i alla fall jag att staten inte hade rätt att kräva att jag riskerade mitt liv. Man har bara ett, ska man kasta bort det i nån skyttegrav, så ska det vara självvalt.
Då är vi ändå uppvuxna på den tid ryssen smidde sina lömska planer, invasionsförsvaret var intakt och det hördes mystiska ubåtsljud var och varannan vecka.

Ryssen kom aldrig. Idag finns inga militära hot mot landet. Invasionsförsvaret är följdriktigt i praktiken skrotat. Drygt 5000 personer gör lumpen varje år, mot cirka 40 000 förr.
Det är därför svårt att bli upprörd när försvarsminister Mikael Odenberg föreslår att värnplikten ska läggas på is i fredstid. Varför tvinga tusentals medborgare att göra något de inte vill, när det inte heller behövs?
Däremot är det lite svårt att förstå hur Odenberg tänker sig att aktivera värnplikten om det skulle behövas, när folk väl vant sig vid tanken att de inte är tvungna att slåss.

Ett steg mot en yrkesarmé, varnar socialdemokraternas riksdagsman Peter Jonsson. Fattiga, arbetslösa unga män kommer att offras, som i den amerikanska armén.
Det är ingen dålig invändning i och för sig. Jag misstänker att det hade blivit betydligt färre krig om de styrandes egna söner och döttrar stått i främsta ledet.

Men vad är det han pratar om? Eftersom det nu inte råder någon krigsrisk, så måste det gälla de FN-trupper Sverige ska bidra med i olika konfliktområden.
Och dem är det redan i praktiken frivilligt att delta i. Så det problemet finns väl i så fall redan?

Skribent: Petter Larsson