Konferens-talibaner i Folkets Hus?

KRÖNIKA. Sedan några dagar står inte längre Constantin Meuniers (1835-1905) staty Hamnarbetaren utanför Folkets Hus i Stockholm. Statyn köptes in till det ursprungliga folkets hus redan 1907 och är så intimt sammantvinnad med svensk arbetarrörelse att Hamnabetaren finns med i publiken till Brantings förstamajtal på Carl Eldhs Brantingmonument.

När väl förstamajfirandet i år avklarats och de röda fanorna ställts tillbaka i garderoberna kom kranen och flyttade statyn till sin nya placering framför Norra Latins skola. Ingen lång flytt kan tyckas, men den visar på Folkets Hus-ledningens konstsyn.
Med landets främsta samling av monumental arbetarrörelsekonst spelar det roll om ledningen räds sin historia. Antagligen anser man att den proletära framtoningen kan skrämma bort vissa kommersiella hyresgäster.

Men inte ens rörelsen själva verkar alltid vilja lyfta fram sina egna skatter. På socialdemokraternas mellankongress hölls Albin Amelins Demonstration om storstrejken 1909, dold bak tunga draperier. Och vi minns för några år sedan när Socialdemokraterna och SSU inte klarade att betala marknadshyrorna i kontorsdelarna av Folkets hus och kastades ut, till förmån för it-företag och konsulter.
Vad som händer med de hundratals övriga konstverk i form av tavlor och statyer som förvaltas av Folkets hus, eller som de hellre idag kallar sig – Stockholm City Conference Center – vet vi inte. Är konstskatten bara en post i balansräkningen?

Hur ser LO, som äger Folkets Hus, på att arbetarkonsten döljs och göms?
Så länge tavlor ställas undan och hängs för, kan nya kvastar föra dem tillbaka i ljuset igen. Men hur ska man lyckas dölja exempelvis Sven Ljungbergs enorma mosaik Arbetarrörelsen, som täcker hela väggen utanför kongresshallen?
Knacka ner den, sten för sten?

Antingen måste Hamnarbetaren tillbaka på sin plats eller så får man ta ner skylten och slutar kalla den kommersiella kongresshallen för Folkets Hus!
Helst, naturligtvis så motas konferens-talibanerna ut, en gång för alla.

Skribent: Daniel Suhonen