Unika inblickar i Jemen

Jemen är ett utfattigt land med massor av vapen, skyhög arbetslöshet och en korrupt statsapparat. Här pågår en kamp mellan islamister och mer, tja, liberalt sinnade modernister. Regeringen har allierat sig med USA, vilket ger pengar, men väcker ont blod hos befolkningen. Ingen investerar i landet, det betraktas som för osäkert, och utan tillväxt riskerar Jemen att förvandlas till en sönderfallen stat av Afghanistans eller Somalias typ och bli det terroristnäste som det redan har rykte om sig att vara.
Ungefär så ser berättelsen om Jemen ut i den svenska journalisten Eva Sohlmans reseskildring Arabia Felix i terrorns tid.

Sohlman har jobbat i Jemen för nyhetsbyrån Reuters räkning och i boken har hon samlat det som liksom blev över, de berättelser som inte får plats i nyhetsrapporteringen, ett slags mer vardagliga mjukdata.
Hennes två huvudteman är kampen mot terrorismen och kvinnoförtrycket. Det första får bilda ram för berättelsen och kröns med ett besök hos Usama bin Ladins avlägsna släktingar. Men det är tydligt att det är kvinnoförtrycker som engagerar Sohlman mest. Bland bokens bästa avsnitt är när hon besöker ett kvinnofängelse – det vanligaste brottet är utomäktenskapligt sex – och lyssnar på fångarnas berättelser. En annan gång tuggar hon khat med en grupp kvinnor. De har alla klätt upp sig i finkläder – det är bara inför varandra och sina respektve makar som de någonsin kan visa sig sådana – och när de kommer hem förväntar sig deras män att de ska beskriva hur alla andra såg ut.

Vid ett par tillfällen är Sohlman inne och sniffar på saker som hon tyvärr inte följer upp. Till exempel noterar hon att på vissa håll är det bara några år sedan som kvinnornas ansikten täcktes; och vips har männen börjat prata om ögonens erotiska dragninskraft. Hur känns det för kvinnorna att bli ögon, och för männen att plötsligt bli ögonfixerade? Det hade jag velat höra mer om.
Vid ett annat tillfälle berättar en man att det är klart att män och kvinnor kan träffas på tu man hand. Men det sker i hemligt arrangerade möten. Se där en pragmatisk spricka i den officiella uppdelningen.

En del journalistiska klichéer smyger sig tyvärr in: beduinerna beskrivs upprepade gånger som vilda och oregerliga, landbygdsbefolkningen som vänlig, men obildad och här är gott om stjärnklara nätter och tjusiga schejker. Och en begränsning är att Sohlman i huvudsak rör sig i den jemenitiska över- eller övre medelklassen; det är här hon har både kontakter och vänner. Arbetare och bönder blir mer av studieobjekt. Men lättillgängligheten, det snabbflytande spåket, och Sohlmans nyfikenhet väger upp det mesta och boken ger unika inblickar i ett av de länder som Al Qaida och Vita Huset med sitt våld nu tvingat oss att intressera oss för.

Arabia Felix i terrorns tid. Resor i Jemen
Eva Sohlman
Wahlström och Widstrand

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson