The Guardian

Regi: Andrew Davis
I rollerna: Kevin Costner, Ashton Kutcher, Melissa Sagemiller med flera.

Om man gillar amerikanska soldatutbildningsfilmer, där hårdföra befäl av Clint Eastwood-virke kör med grabbarna för att förbereda dem för det eldprov som i efterhand bevisar att pedagogiken var riktig, så kan man frossa i The Guardian.
Dess enda originella (nåja) idé är att byta ut soldater mot kustbevakningens räddningsmanskap. Men det spelar ingen roll. Det är, visar det sig, i princip samma sak.

I centrum står den legendarske livräddaren Ben Randall (Kevin Costner), som gift sig med jobbet och sumpat bort sin fru och sin bäste arbetskamrat och nu tvingas ta sig an ett gäng hoppfulla gröngölingars utbildning till hjältar. Individualisterna ska knäckas, busarna kastas ut och de svaga men goda ska hjälpas fram. Och framförallt ska den talangfulle, men omogne rekryten Jake Fischer (Ashton Kutcher) näpsas och formas till Randalls avbild och arvtagare. Det sker genom den vanliga militärfascismen: kollektiva betraffningar, outhärdliga isvattensprov, och move, move, move och go, go, go, och på med utrustning och av med utrustning och nu springer vi och sjunger som marinsoldaterna. Och sen tar vi lite man-to-man snack över en öl.
Så görs pojkar till män. Förlåt, två unga kvinnor som vi knappt alls får se, finns också med i järngängets periferi.

För att ytterligare förlänga denna alltför långa historia – filmen är över två timmar – klämmer Andrew Davis in en liten romans mellan ungtuppen Jake och en lärarinna på orten. Romansens primära uppgift är att ytterligare understryka Jakes och Bens likheter och ge Jake en möjlighet att lära av sin lite äldre och klokare fadersfigurs misstag på äktenskapsfronten – det är ju ändå 2000-tal, en modern man måste ju åtminstone försöka kombinera jobb och familj.

Utbildningstiden inramas av storslagna räddningsscener där våra hjältar kämpar mot det stormande havet och det är väl strängt talat det enda som egentligen motiverar bions storduk.
Men i övrigt är The Guardian är en helt okritisk film om hur tröttande gammaldags maskulina hjälteideal förs över mellan generationerna: gott kamratskap, stort mod och hårda muskler i uniform är fortfarande receptet.

Artikeln tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad

Skribent: Petter Larsson