Allt vad socialdemokraterna vill göra i skolan, äldrevården och barnomsorgen skall moderaterna göra mer och bättre. Valrörelsens magnifika löfte ska nu infrias.

I debatten om välfärdens verksamheter har alltså den nya regeringen fjättrat sig själv vid masten. Om resultatet av kommande års borgerliga politik blir något annat än kortade köer till operationer, förbättrad äldrevård, dagis av hög kvalitet och med tillräcklig och tillräckligt utbildad personal, fler och bättre betalda lärare i den svenska skolan och så vidare så är det ett svek och ett misslyckande.
Ett lika stort misslyckande som om jobben nu inte skulle bli fler, ungdomsarbetslösheten inte pressas ner till ett minimum och de miljoner som i valrörelsen påstods befinna sig i utanförskap inte befinner sig någon annan stans när de fyra åren gått.
Det här är den press som framför allt Fredrik Reinfeldt personligen satt på sig själv. Andra kan tycka att uppgiften förefaller omöjlig, särskilt som den ska förenas med snabba och omfattande skattesänkningar.
Vi som ännu har ett jobb ska få en tusenlapp i skatteavdrag i månaden och detta tämligen omgående.
Ett antal arbetsgivare ska begåvas med sänkta arbetsgivaravgifter.
Villaägare ska befrias från fastighetsskatt och förmögenhetsskatten ska bort.
På sikt ska den svenska skattenivån dessutom pressas ner till europeisk nivå har det sagts av såväl moderater som Maud Olofsson.
Men välfärdens innehåll ska under tiden stärkas, förbättras, kvalitetshöjas – välj själv vilket borgerligt adjektiv som varit mest tilltalande – och vara lika tillgänglig för alla som den varit under den socialdemokratiska eran.
Upplägget har varit en succé så långt. Valet vanns ju. Kanske för att det föreföll en smula realistiskt då alla ekonomiska kurvor som skulle peka uppåt för Sverige faktiskt gjorde det under valrörelsens sista månader. Samtidigt som också de kurvor som skulle peka nedåt gjorde så – arbetslösheten minskade och sjuktalen föll.
Det finns bara ett land i Europa som det just nu går bättre för.
I Danmark är högkonjunkturen glödhet. Den danska statsskulden är snart avbetald. Och sedan fem år styr en borgerlig regering som i likhet med Reinfeldt och hans kamrater lovade att inte pilla på den älskade danska välfärden.
Nu rasar ett för danska förhållanden mycket ovanligt uppror i kommun efter kommun mot att dagis tvingas spara, att äldreomsorgen hotas, att skolorna får mindre resurser och mot en omöjlig arbetssituation för lärare, förskolepedagoger och anställda i äldrevården.
Blockader och strejker förenar föräldrar, personal och nu senast landets gymnasister i protest mot att landets kommuner mitt under högkonjunkturen tvingas spara ännu en miljard för att inte spräcka den ram som fastställts av den borgerliga regeringen.
Hot och tillmälen korsar luften. I tidningarna vittnar de anställda om eländiga förhållanden på överfulla dagis där sparkraven nu nått så långt att det handlar om en oförsvarlig förvaring i allt torftigare miljöer.
I valet mellan upprätthållen välfärd, någon förbättring är det inte längre tal om, och skattesänkningar har gårdagen borgerliga välfärdskramare valt det sistnämnda.
Och har fått en medelklassrevolt på halsen.
Danmark har aldrig varit rikare än nu. Men regeringen har aldrig varit fattigare på förtroende under sina år vid makten än just nu när det finns ett överskott att fördela.
Reinfeldt bör kanske stjäla till sig en liten studieresa till Köpenhamn för att lära i tid vad som annars krokigt kan bli.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 30 september 2006

Skribent: Håkan Hermansson