”Om de nuvarande mönstren av förfrämligande och våld fortsätter är det stor risk att den irakiska staten bryter samman, kanske mitt i ett fullskaligt inbördeskrig.”
Den bistra profetian uttalades av FN:s generalsekreterare Kofi Annan den 19 september.
Han har på fötterna. I mitten av juli tecknade FN-organet UNAMI bilden av ett samhälle på randen till sammanbrott, där kidnappningar, bilbomber, trakasserier och tortyr är vardag, och där statsapparatens styrkor är för svaga ­ eller själva delaktiga i övergreppen. Och i början av september rapporterades att de amerikanska styrkorna helt tappat kontrollen över provinsen Anbar – uppgifter som dock snabbt dementerades.

Den italienska vänsterjournalisten Giuliana Sgrenas I skottlinjen kan läsas som en tidig varning för just detta sammanbrott. Sgrena kidnappades av sunnitiska motståndsmän i februari 2005 och hölls fängslad i en månad.
Sgrena skriver sakligt och konkret om sin fångenskap; det här är ingen snyfthistoria. Möjligen skulle boken vunnit på en ännu hårdare redigering; här finns en del onödiga upprepningar. Hon berättar om rädslan, om diskussionerna med kidnapparna – de struntar tyvärr i att hon bevisligen är motståndare till ockupationen, det är krig, säger de – och om hur hon förtvinar kroppsligen.
I Italien startar snabbt ett febrilt arbete för att få henne frigiven; fackeltåg, tv-appeller och hemliga myndighetsförhandlingar. Det påverkar kidnapparna, som ser det på tv. Särskilt imponerar det på dem när fotbollsspelaren Totti tar ställning för hennes frigivande.
Det skrivs aldrig ut, men denna enorma uppmärksamhet illustrerar plågsamt tydligt hur dyrbart hennes liv är – jämfört med de tiotusentals irakier som mördats under ockupationen.
När hon, oklart varför, slutligen släpps och är på väg till flygplatsen beskjuts hennes bil – av amerikanska soldater. En av de italienska säkerhetsagenter som hämtat henne dödas.
Så hamnar Sgrena alltså två gånger just i skottlinjen för väpnade grupper som borde stå på hennes sida.

Sgrena berättar inte bara om kidnappningen; istället använder hon sin egen historia som språngbräda för en skarp kritik av ockupationen av Irak. Här beskrivs på nära håll hur fullständigt misslyckat det amerikanska försöket att installera demokrati med militära medel blivit. Sgrena beskriver den snabba islamiseringen av landet, som åtminstone delvis är en följd av den sekulära nationalismens sammanbrott. Hon berättar om kvinnornas kraftigt försämrade ställning – hur man på en del håll inför rena taliban-reglerna, som tvingar kvinnor till underkastelse på ett sätt som var omöjligt före invasionen. Det stora misstaget, menar hon, var att amerikanerna upplöste den irakiska armén. Det militära vakuum som uppstod gav utrymme för många olika motståndsgrupper att inleda en maktkamp – och gav dessutom framförallt de sunnitiska grupperna ett tillskott av välutbildad militär personal.

Till skillnad från många västbedömare och regeringar ser Sgrena klarsynt inte ockupationstrupperna som en neutral part med uppgift att garantera ordningen, utan som det grundläggande problemet. Visst, det är möjligt, tror hon, att inbördeskrig står för dörren om de lämnar landet. Men å andra sidan har det kriget redan börjat.

I skottlinjen
Giuliana Sgrena
Översättning Margareta Zetterström
Leopard

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson