Hur skall arbetslösheten kunna pressas tillbaka? Hur skall jobben kunna bli fler?
Den höga arbetslösheten är en utmaning för socialdemokratin. Även om Sverige har lägre arbetslöshet och en större andel av befolkningen jobbar här än i andra länder.

Ekonomin har vuxit och växer med rekordfart, reallönerna har ökat tio år i rad och räntorna är låga. Men arbetslösheten har vägrat ge vika på allvar. År efter år.
Under våren har dessbättre signalerna om en arbetsmarknad på bättringsvägen kommit slag i slag. Och kanske har det lossnat på allvar. Den senaste arbetskraftundersökningen (AKU) från SCB visar på en mycket stark uppgång på arbetsmarknaden.

I juli månad 2006 var 121 000 fler sysselsatta jämfört med juli 2005.
Hela 40 procent eller drygt 48 000 personer av juli månads sysselsättningsökning är ungdomar 16-24 år. Det är utomordentligt bra siffror. Den öppna arbetslösheten minskar också med 0,9 procent samtidigt som 82 000 fler personer sökt sig ut på arbetsmarknaden.

Arbetarrörelsen kan ändå inte slå sig till ro.
Målet som den socialdemokratiska partikongressen slog fast förra hösten är full sysselsättning. Det måste innebära en arbetslöshet ner mot två procent och att långtidsarbetslösheten är utraderad.

Långtidsarbetslösheten är det riktigt stora problemet. Det handlar om runt 110 000 personer som varit inskrivna som arbetslösa i 3 år eller längre. De befinner sig ”långt från arbetsmarknaden”.
Här återfinns såväl ungdomar som äldre. Många har invandrarbakgrund. Andra har olika former av arbetshandikapp. Personer som har fastnat i en hopplös åtgärdskarusell utan att få ordentlig kontakt med arbetslivet.

Regeringen har nyligen presenterat nya åtgärdsprogram riktat just till de långtidsarbetslösa.
Och detta är den viktigaste uppgiften för en socialdemokratisk regering efter valet; att reformera arbetsmarknadspolitiken, främst med sikte på att denna stora grupp av långtidsarbetslösa skall kunna komma tillbaka.
Det handlar om att återupprätta en aktiv arbetsmarknadspolitik där arbetsmarknadsutbildning med hög kvalitet utgör en hörnsten.
Det handlar om att utveckla plusjobben, om en ny sorts beredskapsarbeten som kombinerar riktigt arbete med utbildning som stärker individernas kompetens.

Socialdemokratisk politik för full sysselsättning vilar på den övertygelsen att jämlikheten och den svenska välfärdsmodellen skapar fler jobb och ger högre tillväxt. En hyggligt jämn fördelning av inkomster och utbildning främjar välstånd. Generella och generösa försäkringar mot arbetslöshet och sjukdom är inte bara rättvisa. De genererar jobb. Därför att trygga människor vågar.

Hur ser då högerns och den borgerliga alliansens alternativ ut?
Först analysen. Svenska folket är, för att tala med Maud Olofssons bildspråk, att likna vid fågelungar som passiva och glupska låter sig matas. Med borgerlig politik skall vi bli som ivriga, gnagande bävrar.
Eller som en ung Fredrik Reinfeldt uttryckte det. Svenskarna har blivit välfärdsnarkomaner och måste botas från sitt beroende.
Med andra ord. Tryggheten har gått för långt. Därför kommer inte jobben. Varför anstränga sig, när man ändå blir matad?
Det är därför moderaterna och alliansens politik ser ut som den gör. A-kassan skall försämras. Liksom sjukförsäkringen. Och förtidspensionerna.
Det måste löna sig att arbeta. Sen hjälper det inte om man är sjuk och inte kan arbeta. Eller arbetslös och inte får jobb.

Den här högerpolitiken har två syften. Att pressa ner lönerna. Och att privatisera riskerna i livet. Blir man sjuk eller arbetslös får man ta en hårdare smäll själv.

Så ser alternativen ut. Det är bara att välja.

Skribent: