Tillsätt en övervakningsutredning!

Skärmdump SVT Nyheter

Antag att någon 1986 hade påstått att polisen tjugo år senare skulle ha laglig rätt att sprätta upp och läsa alla brev. Eller rätt att snegla över var medborgares axel för att se vilka böcker eller dagstidningar som lästes. Enda grunden för ett sådant framtidsscenario skulle då varit att Sverige idag hade varit en sovjetisk lydstat. Kontroll av de egna medborgarnas tankar var något man sysslade med i diktaturer. Inte här.
En regim som misstror sina medborgare blir aldrig långvarig.

Muren föll. Gränser öppnades. Ny teknik som Internet sades erbjuda möjligheter för en förnyelse av demokratin. Fria och okontrollerbara åsiktsutbyten, som ytterst kunde få diktaturer på fall.
Därför framstår det som en av vår tids största absurditeter att just Internetkommunikation är grunden för nya kontrollsystem som idag skapas. Efter det av USA proklamerade ”kriget mot terrorismen” 2001 har förslagen formligen haglat. Även i Sverige. Bland annat föreslås att polisen allt lättare skall kunna övervaka de digitala brev som sänds över Internet. Eller de digitala tidningar man läser där.

Att bevakningen drabbar – eller kan komma att drabba – andra än dem som ”inte har rent mjöl i påsen” visas förtjänstfullt i rapporten ”Marschen mot Bodströmsamhället”. Författare är ekonomen Oscar Swartz. Rapporten är precis utgiven av högertankesmedjan Timbro. Den skulle dock lika gärna kunnat vara utgiven av vänsterpartiet, om man ser till innehållet.

I rapporten visas hur justitieminister Thomas Bodström drivit på för att utöka möjligheter till kontroll och övervakning. Under förevändning att bekämpa terrorism och grov brottslighet har polisen getts större befogenheter. Eller föreslås få.

Främst handlar det om polisens rätt att kunna begära ut uppgifter från Internet- och telefonoperatörer. Uppgifter om vem som ringt eller e-postat vem. Eller vilka hemsidor man besökt på Internet. Till skillnad mot tidigare behöver övervakningen inte heller inskränka sig till den som är brottsmisstänkt. Den kan riktas mot alla dem som brukar vara i kontakt med någon som misstänks för ett brott. Och mer är på gång. Förslag finns om att det i vissa fall inte ens skall behöva föreligga misstanke om brott. Det skall räcka att det antas att någon kommer att begå ett visst brott. En statlig utredning vill även ge polisen rätt att lägga in ”spionprogram” i datorer, som skulle möjliggöra att e-postmeddelanden kan avläsas direkt.

Listan kan göras längre. I Timbrorapporten framställs förslagen främst som socialdemokratisk politik. Men regeringens samarbetspartier v och mp har tillhört de mest högljudda kritikerna. Oftast tillsammans med moderaterna. Kristdemokraterna och folkpartiet har däremot hjälpt Bodström få igenom några av lagförslagen.

Under 70-talet registrerades unga socialdemokrater, center- och folkpartister och andra aktivister som enbart utnyttjade sin demokratiska rätt att protestera mot Vietnamkrig eller andra orättvisor. Att engagerade medborgares politiska aktiviteter övervakades har i efterhand konstaterats. Den av regeringen tillsatta Säkerhetstjänstkommissionen kom fram till att mer än 100Ê000 svenskar åsiktsregistrerades av Säpo eller IB. Vad är det som säger att dagens polis skulle ha bättre besinning i vem de övervakar?

Stora möjligheter för polisen att övervaka medborgares privata korrespondens är något som inte hör hemma i en demokrati. Utvecklingen har gått svindlande snabbt. Förvisso finns den parlamentariskt tillsatta Integritetsskyddskommittén som nästa år skall presentera en rapport om polisens rutiner. Denna kommer dock inte att beröra frågan om hur själva demokratin eller samhällslivet i stort påverkas av den övervakningsexplosion som följt av nya tekniker och påstådda hotbilder. Efter 80-talets maktutredning och 90-talets demokratiutredning är det dags för en rejäl övervakningsutredning.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I SKÅNSKA DAGBLADET

Skribent: Magnus Wennerhag