Mellan 1981 och 2001 minskade fattigdomen i Kina, men ökade i Afrika, hävdar Dagens Nyheters politiske chefredaktör Niklas Ekdahl i sin senaste söndagspredikan (4 juni). Han förklarar:
”Kinas stora lyft kom redan före floden av utländska investeringar, genom liberaliserat jordbruk och friare migration från land till stad. Afrikas kollaps beror i motsvarande mån på nationell vanskötsel.”
Slutsats: fria kapitalflöden ”fungerar bara för länder som för en klok politik”.
Hjälp dig själv, så hjälper dig globaliseringen, typ. Eller omvänt: skyll dig själv om du blir fattig.
En annan slutsats skulle ju kunna vara att hård centralstyrning, censur och politiskt förtryck är toppenbra för fattigdomsbekämpning.

Men vänta nu.
Kina och Afrika.
På ena sidan en sedan årtusenden sammanhållen centraliserad jättestat, som aldrig koloniserats.
På andra sidan drygt 50 stater av högst varierande slag, men där många bär erfarenheterna av slavhandel, kolonial plundring, nykoloniala beroenden och 20 år av aidsepidemi. Allt det där som Ekdahl döljer bakom frasen ”nationell vanskötsel” – en vanskötsel som för övrigt ofta dirigerats från Valutafondens kontor i Washington.
Kan man utan att blinka jämföra dessa storheter, då kan man jämföra vad som helst.
En politisk redaktör med en riktig skojare, till exempel.

Artikeln tidigare publicerad i Aftonbladet

Skribent: Petter Larsson