Litteraturens politiska schlager

Cafélokalen är fullsmockad med unga människor. De dricker kaffe och vin ur gröna kaffemuggar. I den bakre delen, ett tiotal meter från den spotlightupplysta scenen, är bara ståplats.
Så kommer poängen 8, 7, 8,3 9,3 (jubel) 9,1, 8,1. (Stora applåder.)

Det är vårens första poetry slam-tävling. På Café Barbro i centrala Malmö tävlar sex poeter om en plats i det lag som ska representera Malmö i de svenska mästerskapen i poesi som hålls i Sala senare i år.
Varje poet får tre minuter på sig att läsa en egen text. De flesta är väl inövade, läser utantill utan papper. Någon enstaka kommer av sig. Per Alvsten rabblar tyska prepositioner och imiterar Göran Persson. Gunnar B Hansen berättar om sig själv som ”slampan i slampoesin” och om slam-poesin som ”litteraturens schlager”. Lovisa Malmgren Appelqvist läser ett slags sarkastiskt bittra anti-kärleksdikter.
Efter två tävlingsomgångar sållas tre finalister fram.

Poängen sätts av frivilliga ur publiken, som bildar fem jurygrupper. I en av grupperna sitter Teres Wallenbert och Daniel Bernoff. Efter första omgången är de ganska nöjda. Mycket har varit bra.
– Men det har inte varit några direkta överraskningar. Jag vill ju helst höra sådant som ger mig nya vinklar på världen, sådant man inte hört förut, förklarar Teres Wallenbert. Texterna är viktiga. Och scennärvaron, showen, tycker hon.
– Jovisst, men det handlar om att text och uttryck måste passa ihop, man måste ha känsla för texten. Det får inte bli bara show, säger Daniel Bernhoff.

Vi ett annat bord sitter två av poeterna, Rodmar Sandberg och Adam Turic. De har just blivit utslagna.
Rodmar Sandberg har tävlat ett par gånger förut, till och med åkt hela vägen till Borås för att läsa.
Måste man vara rolig för att vinna?
– Ja, så är det. Och jag skulle önska att det fanns mer utrymme för variation. Men det är ju fredag kväll. Då måste det bli ett slags underhållning, säger han.

För Adam Turic är det första gången. Tidigare skrev han rap-texter, men har fastnat för poetry slam för att det är en friare form.
Han har varit uppvärmningspoet före en tävling tidigare, men vågade inte tävla på riktigt. Idag var han mogen. Han är här ensam, inga kompisar i publiken.
– Nu låter det som jag skyller ifrån mig, men jag är novis på det här. Jag är inte här för att vinna, utan för att skaffa mig scenvana.

Efter två timmar har Lovisa Eklund har med sina starkt rytmiserade, berättande dikter kammat hem segern.
Också för henna är det första gången. En läsning i skolans kafé har hon haft, men aldrig offentligt så här, och aldrig i tävlan.
Hon berättar att hon övat en del. Först memorerar hon texterna – något hon har lätt för – och sedan tränar hon framförandet framför spegeln.

Skribent: Petter Larsson