Öresundsvarvskören är en överlevare. Det byggs inte längre några båtar på varvet och Bellman och Taube har till stor del ersatt arbetarsångerna. En 140 kvadratmeter stor övningslokal har bytts ut till en liten källarlokal. Arbetaridentiteten har naggats i kanten men fortfarande träffas kören och övar varje vecka. I år fyller den 60 år.

På 1940-talet hade svenska varv egna manskörer som med pondus kunde sjunga vid fartygsdop. Repertoaren styrdes till viss del av beställaren, så kom denna till exempel från Norge blev det norsk sång. 1946 bildades Öresundsvarvskören, ÖV-kören, i Landskrona och under flera år marknadsfördes den på lappar som följde med lönekuverten. Det var arbetarnas kör och Första maj årets höjdpunkt men även tjänstemän fick vara med. På 1970-talet när körintresset sviktade på varvet bjöds också utomstående in. Idag är kören en av fem körer i Skåne som är med i den rikstäckande organisationen Svenska Arbetarsångarförbundet, och den ende manskören.
Källaren på Vävaregatan i Landskrona är körens tillhåll. Akustiken är kanske inte den bästa här nere men, som någon säger och skrattar, då låter det bara bättre när de uppträder. Väggarna kantas av fartygsbilder och svartvita fotografier på uppställda körmedlemmar.

Äldste medlemmen 83 år

Den som varit med längst är på plats. Göte Nilsson gick med i kören för över 50 år sedan. Idag är han 83 år och även om han inte längre framträder är han en i gänget. Det är segt virke i körgubbarna. Det har aldrig varit tal om att lägga ner kören trots att själva förutsättningen försvann när varvet lades ned under 1980-talet. Gänget i källaren gillar varandra, delar minnen, skrattar tillsammans och bjuder in andra att vara med. De reser till sångstämmor och framträder mellan femton och tjugo gånger per år.
Sex av körens medlemmar är gamla varvsarbetare. Arbetarvärderingarna har varit själva stommen men idag är vitt skilda yrkesgrupper representerade. Bland medlemmarna finns en datakille, en lärare, driftschef, konsult och en försäkringsbolagschef och på frågan om hur det står till med den gamla arbetaridentiteten svarar ordförande Arne Lind:
– Politiskt sett tror jag vi spänner över hela spektrat, men alla ställer upp och sjunger arbetarsånger, trots att de kan gå emot vissa politisk. Man är med för sångens skull.
När Arne Lind bläddrar i mapparna i det gamla plåtarkivet finner han väl använda noter med ”Arbetarsångernas marsch”, ”Arbetets söner” och ”Bröder o slutom förbund”. Det är sånger som fortfarande sjungs men oftare förekommer vårsånger, dryckessånger och bland favoriterna finns Bellman och Taube. Att de politiska skillnaderna har suddats ut i Landskronas körliv bevisas inte minst av att när kören i maj har sin jubileumskonsert sjunger de tillsammans med Landskrona allmänna sångförening, det vill säga den gamla ”societetskören”.

Började 1952

Året var 1952 när Göte Nilsson, som jobbade som elektriker, blev tillfrågad om han ville vara med i kören. Han spelade dragspel och munspel men var inte värst inne på sång. Men han ställde upp.
På den tiden fick man provsjunga för körledaren och, jo, jag blev godkänd på en gång, ingen tvekan. Han bestämde vilken stämma jag skulle sjunga och det blev andre tenor, säger Göte Nilsson.

2500 förlorade jobbet

För honom, de andra varvsarbetare och för kören förändrades situationen radikalt i början av 1980-talet. Under flera år hade varvet varit nedläggningshotat och på sommaren 1981 fick Öresundsvarvet sin dödsdom. 2 500 anställda varslades om uppsägning och Landskrona upplevde då Sveriges dittills största industrinedläggning. Upprorsstämningen rådde och industriminister Nils G. Åsling var en ”Usling”. Under hela den turbulenta tiden fortsatte kören vecka efter vecka att träffas och öva.

Politik var bannlyst

Det var en tyst överenskommelse att man då inte skulle diskutera politik. Någon gjorde det någon gång och det blev inte lyckat. Eftersittningarna kunde dock bli sena, det var oundvikligt, säger Einar Larsson.
Det gamla varvet avvecklades och kören förlorade sitt stöd från ledningen. På Emaljgatan hade man haft en 140 kvadratmeter stor övningslokal och nu flyttade man till en betydligt mindre lokal i Folkets Hus. Idag överlever man tack vare medlemsavgifter,
kommunbidrag och ideellt arbete.
– Det är som ett gift, det går inte att sluta. Får jag inte gå och sjunga blir jag rent konstig i kroppen. När man väl har börjat, då är man fast, säger Alf Ekström, medlem sedan 1971.
– Och så handlar det om lojalitet. Det ska mycket till för att man ska missa en gång, då vet man att en stämma saknas, säger Arne Lind.
Man vill också föra traditionen med manskörer vidare, fyller Einar Larsson i.

Yngst är 50 år

Idag består kören av runt femton män, den yngste ska strax fylla 50 och den äldste är 83 år. De vittnar alla om att det är svårt att få nya sångare till kören, unga nästan omöjligt. Det finnas över en halv miljon körsångare i Sverige, men manskörerna blir allt färre och ÖV-kören befarar att de är ett utdöende släkte. Deras enda chans är att inte försitta ett enda tillfälle att få dit intresserade och få dem att återvända mer än fyra gånger. Efter den femte gången av körsång är man fast, det är i alla fall deras erfarenhet.

Skribent: Petra Martinsson