Det går att förändra EU:s alkoholpolitik. Sverige måste ta vara på det tillfälle som nu finns och kraftfullt arbeta för en europeisk alkoholpolitik som sätter folkhälsa före marknadsintressen. Det menar Anna Hedh, socialdemokratisk EU-parlamentariker.
Under tio år av EU-medlemskap har en stor del av den svenska alkoholpolitiken monterats ned. Fyra av fem monopol har försvunnit, alkoholreklam är tillåten, de restriktiva införselreglerna är borta och krav har höjts för skattesänkningar. Systembolaget finns visserligen kvar men är inte opåverkat. Man bestämmer inte själv över sortimentet och har tvingats sälja lådviner och alkoläsk. Man har infört självbetjäning och lördagsöppet.
Det vi ser är en liberalisering av alkoholpolitiken i Sverige och den beror till en del på att EU är högerstyrt. Man kan naturligtvis diskutera vilket parti som bär ansvar för att vårt undantag inte förlängdes, men det viktigaste är dock att göra något åt situationen vi befinner oss i nu. Och vi kan faktiskt påverka EU:s alkoholpolitik, därför att många länder har insett att alkoholen är ett folkhälsoproblem.
Medan Sverige övervägde att sänka spritskatten för att stoppa alkoholfloden över gränserna pågick en omvänd utveckling i flera andra EU-länder. I allt fler länder förs diskussioner om de negativa effekterna av den ökade alkoholkonsumtionen. Bistra erfarenheter har gjort att fler restriktiva insatser vidtagits i Europa jämfört med traditionellt restriktiva länder som Sverige.
Några länder har valt att skärpa sin alkoholpolitik genom höjda skatter och hårdare regler när det gäller reklam och serveringstillstånd. Holland har höjt sina alkoholskatter, Tyskland och Schweiz har höjt skatten på alkoläsk och Polens regering har föreslagit en höjd skatt på öl. Frankrike har skärpt kraven på rattonykterhet,
Storbritannien har infört hårdare gränskontroll mot privat införsel och har avgiftsmärkning på flaskorna för att försvåra smuggling. Det estniska parlamentet planerar att begränsa försäljningen av alkohol och helt förbjuda alkoholreklam. Detta är bara några exempel.
I Sverige kan man lätt få intrycket att det är omöjligt att få gehör för svensk alkoholpolitik inom EU. Visserligen finns ett stort motstånd som är särskilt tydligt i de vinproducerande länderna. Men det finns också, som sagt var, i flera länder en allt mer utbredd oro över alkoholens skadeverkningar. Sverige lyckades faktiskt 2001 driva igenom att EU-kommissionen ska ta fram en alkoholpolitisk strategi.
Tyvärr har arbetet med strategin dragit ut på tiden och i dagsläget vet vi inte när den ska presenteras. Strategin kommer i hög grad att beröra hur marknaden fungerar, speciellt när det gäller marknadsföring riktad till ungdomar. (Just vad gäller problemet med alkohol och ungdom finns det möjligheter att påverka unionen, eftersom alla är överens om att det är en viktig fråga, för att sedan gå vidare med de andra problemen). Alkoholstrategin kommer också bland annat att ta upp alkohol och trafik, alkohol och graviditet, konsumentinformation, forskning och utbildning.
Tyvärr kommer strategin inte att innehålla något om alkoholskatter eller införselkvoter vilket innebär att mycket påverkansarbete från svenskt håll behövs. Glädjande nog har IOGT-NTO börjat driva lobbyarbete i EU en vecka i månaden, vilket jag ser som ovärderligt.
IOGT-NTO försöker påverka både parlamentariker och kommissionärer och har varit till stor hjälp med underlag för oss som velat lyfta alkoholfrågan. Trots att deras resurser är minimala i jämförelse med de stora intresseorganisationer som arbetar för alkoholindustrin har man kunnat nå fram med sitt budskap.
Nu måste också Sveriges regering fortsätta trycka på om höjda minimiskatter på alkohol och att införselnivåerna för privatinförsel av alkohol skall sänkas kraftigt.
Alkoholen ses mer och mer som ett folkhälsoproblem i EU och det finns ett tilltagande intresse bland EU:s medlemmar för att bygga upp en ansvarsfull alkoholpolitik.
Då får Sverige inte överge sin klassiska alkoholpolitik för någon form av alkoholliberalism. Vi bör istället ta vara på det tillfälle som nu finns och kraftfullt arbeta för en europeisk alkoholpolitik som sätter folkhälsa före industriella intressen. Helt enkelt en alkoholpolitik som sätter människan före marknaden.
Anna Hedh (s)
Europaparlamentariker
Ur Efter Arbetet Nr 1 2006
Skribent: Anna Hedh
Efter Arbetet 