Staten sorterar människor – men bara på bortaplan

Sverige handplockar kvotflyktingar efter hur bra de antas passa in i det svenska samhället. Välutbildade, friska och sekulära har bättre chans än analfabeter, sjuka och djupt religiösa. Det avslöjade tv-programmet Faktum (SVT 2) i måndags.
Dessutom fyller migrationsverket inte kvoten. Förra året tog Sverige bara emot drygt 1 200 flyktingar av de 1 700 som man lovat FN.
Det beror det på att svenska staten håller sig med en alldeles egen liten tolkning av Genèvekonventionen, föga fövånanande hårdare än FN:s. Det drabbar också de personer som kommer till Sverige själva och söker asyl.

Det var en smula oklart om sållingen efter ”integrationspotential” är officiell regeringspolitik. Men det är tydligt att det förekommer i praktiken.
Det låter kanske rationellt. Om nu två personer har samma behov av skydd, varför då inte välja den som man tror passar bäst i Sverige?
Svaret är att det inte är den svenska statens sak att avgöra vem som ska få en framtid och vem som ska bli utan. Varje individ som har ett skyddsbehov har samma rätt till skydd som andra i samma situation – oberoende av hur bra migrationstjänstemännen tycker de passar in, eller hur mycket de beräknas kosta.
Denna princip om likabehandling försöker vi ju upprätthålla – på hemmaplan. Vi ger inte förtur inom sjukvården till de välutbildade, inte bara de smartaste barnen plats i skolan.
”Det är för individernas bästa”, sa migrationsminister Barbro Holmberg i Faktum.
Säkert. Säg det till den som fick stanna i flyktinglägret.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson