I en tidning läser jag denna uppgivna rubrik. ”Arbetslösheten är inte längre politikernas bord”. Tanken bakom är, som jag förstår det, att sysselsättningspolitiken numera sköts av riksbanken och de globala finansintressena.
På den vägen är det. Viktiga politiska frågor hanteras inte längre av våra politiker.
Det går säkert att i någon mån skylla detta på globaliseringen och marknadskrafterna. Men politikerna har också alldeles självmant lämnat ifrån sig makt. Till just riksbanken, till den oberoende riksrevisionen, till någon annan expertgrupp eller till EU-byråkratin.
Ett resultat av denna avpolitisering av politiken är att medierna och oppositionen måste leta upp andra saker att debattera och angripa regeringen för.
Jag tror mig alltså under årets första skälvande månader ha observerat en sådan tendens.
Bort från de klassiska stridsfrågorna, som hur arbetslöshet och ojämlikhet skall bekämpas. Istället blåses det till strid om sådant som egentligen är ganska opolitiskt, eller inte särskilt partiskiljande, eller som i varje fall inte borde vara föremål för blockpolitik. Som krisberedskapen vid naturkatastrofer. Eller Göran Perssons doktorshatt.
****
Göran Persson blev för en tid sedan medicine hedersdoktor i Örebro. Om detta blev det rabalder. Jag såg att någon elakt skrev att detta bara kunde bero på att han blivit höftledsopererad.
Göran Persson är inte den ende socialdemokratiske ledare som jagats för liknande ”affärer”. Ni minns kanske Olof Palme och Harvardstipendiet?
Attackerna på Palme liknade hets. De luktade inte sällan klasshat.
Det gör det nu också!
Sant är det att Örebro universitets motivering var lite korkad. Man hade ju inte behövt dra in detta, att Göran Persson, ”genom att utse Högskolan i Örebro till universitet” visat prov på ”såväl mod som förutseende”.
Annars är det inget märkvärdigt med att vanliga människor, som inte har meriterat sig genom akademisk flit, blir hedersdoktorer. Näringslivsdirektörer utses i parti och minut. Ministrar och kulturpersonligheter likaså. Astrid Lindgren och Tage Danielsson blev hedersdoktorer. Drottning Silvia är det. Precis som sångerskan Louise Hoffsten och IT-miljardären Bill Gates. I vad vet jag inte. Spelar det roll?
De flesta svenska statsministrarna har blivit det.
Tage Erlander naturligtvis. Torbjörn Fälldin är doktor vid Mittuniversitetet. Vad kunde vara mera passande för en mittenpolitiker?
Ingvar Carlsson är det i Lund. Carl Bildt har dock bara lyckats få en doktorstitel i Skottland. Lite pinsamt för en statsminister som själv tyckte att han ledde ”den mest kompetenta regeringen någonsin”.
Skribent: