Moderatstämman är över och kommentatorer och ledarsidor verkar vara överens om att partiet nu tagit inte bara ett utan ett par kliv åt höger. Så resonerar Mats Knutsson i SVT, Fredrik Furtenbach i SR och Anders Lindberg i Aftonbladet, bara för att nämna några.

Jag håller inte med. Jag skulle vilja påstå att Fredrik Reinfeldt och ”de nya Moderaterna” stod längre till höger än Ulf Kristerssons nya moderater. I varje fall utgjorde de en farligare höger. Men Reinfeldt var ganska smart när det gällde att maskera högerpolitiken. Och, det var en annan högerpolitik än den vi nu ser. Men mindre höger? Nä!

Partiet tar nu ett par steg tillbaka mot en klassisk konservativ politik med nationalistiska inslag. Tillbaka till tronen, altaret, svärdet och penningpåsen. Under Reinfeldts tid var det mest bara penningpåsens och den fria marknadens lov som sjöngs. Reinfeldt och Borg var och är i själarna och i sina öppna hjärtan nyliberaler.

”De nya Moderaterna” var smarta. Att ta på sig en vänstermask var klok taktik. Risken att media skulle avslöja dem var heller inte så överhängande. De låtsades ta steg vänsterut, kallade sig arbetarparti, tonade ner de stora skattesänkningskraven och konfronterade inte facket med krav på försämringar av arbetsrätten. Men i praktiken genomförde Reinfeldt och ”de nya Moderaterna” de största skattesänkningarna någonsin, större än de som Bo Lundgren gick till val på med pukor och trumpeter 2002. Ett rent spel som gjorde att Lundgren förlorade både valet och partiledarposten.

”De nya Moderaterna” ville inte angripa arbetsrätten och ”det nya Centerpartiet” tog glatt på sig rollen som högerspöke i facket. Men regeringen Reinfeldt angrepp facket genom att försämra a-kassan och ta bort avdragsrätten för fackavgiften. Och framför allt, man jobbade långsiktigt, utan att utmana i onödan, övertygade om att de nyliberala ”reformerna”, alliansens ”arbetslinje”, privatiseringspolitiken, den fria marknaden och den fria rörligheten på sikt skulle mosa facket. Och den generella skattefinansierade välfärden.

Men, invänder kanske någon, den liberala flyktingpolitiken var väl ändå mera vänster. Nej, inte i min värld. Att förespråka öppnare gränser och mer eller mindre oreglerad arbetskraftsinvandring och att kombinera det med stora skattesänkningar, lönesänkningskrav och social nedrustning, det vill säga att därefter lämna människor åt sitt öde och att låta samhället bli vad det blir, det är knappast vänster. Istället blir de öppna gränserna och det öppna hjärtat ett sätt att snabbare bryta ner välfärdsstaten.

Har Moderaterna gått åt höger? Knappast! Har de gått åt vänster! Nja, de har nog mest tagit ett par steg tillbaka för att andas och slicka såren. Och vinna tillbaka flyktade väljare.

Bo Bernhardsson/Efter Arbetet