Ska vi glömma och förlåta och inte ens undersöka de brott som begåtts i lagens eller självförsvarets namn? Om svaret är ja, vad har vi då lagarna till?

I går svor Barack Obama eden som USA:s nye president. Hans osannolika upphöjelse till världens mäktigaste statsman var i det närmaste otänkbar för bara något år sedan. Förhoppningarna och förväntningarna på hans ledarskap saknar motsvarighet i USA:s moderna politiska historia.

Det har inte bara att göra med vem han är, hans eget livsöde, etnicitet, ovanliga verbala förmåga och imponerande lågmälda intelligens som intuitivt uppfattas av och gör intryck på både beundrare och politiska motståndare.

Obama tillträder också vid en tidpunkt i historien då USA:s aktier bokstavligen och i bildlig mening förlorat det mesta av sitt tidigare värde. Obama säkrade sin seger mitt i en ekonomisk kollaps, vars följdverkningar ännu är okända men där fruktan för en utdragen depression är lika verklig nu som på valnatten i november.

Han ärver också en demokrati i kris. USA:s rykte som rättsstat där den verkställande makten agerar inom konstitutionens ramar, respekterar internationella konventioner och de egna medborgarnas rättigheter är svårt anfrätt. Uppifrån sanktionerad tortyr, utomrättsliga fängslanden och ett anfallskrig baserat på utstuderade lögner och moralisk utpressning mot såväl det egna landets folkvalda som nära allierade gjorde USA till en makt att frukta och förfäras över.

Hur övervinns en sådan kris, hur återupprättas den respekt och självrespekt som förintades under George W Bush? Råden har haglat över Obama. Viss vägledning har getts av de nära rådgivare han knutit till sig, framför allt inom ekonomin och inrikes- och socialpolitiken. Här väntar en skarp kursändring mot vänster.

Men Obama har av allt att döma också bestämt sig för att dra en glömskans slöja över det förflutna, inklusive de systematiska brott mot konstitutionens anda och bokstav som stavas korruption, illegal avlyssning och statligt sanktionerad tortyr för att bara nämna det mest uppenbara.

”Jag anser att inte någon står över lagen, men vi måste nu se framåt och inte bakåt” svarade han på frågan nyligen om han skulle kräva en undersökning av brottsmisstankar kring den avgående administrationen. För detta har han kritiserats, välargumenterat och välavvägt men i sak mycket hårt av bland andra Paul Krugman, fjolårets nobelpristagare i ekonomi.

Om man inte ens undersöker brottsmisstankar av politiska lämplighetsskäl, ja då ställs makten över lagen och tillfogar demokratin ny skada menar Krugman.
Påpekandet görs samma vecka som Israel, åtminstone tillfälligt, gör paus i sin folkslakt i Gaza som krävt över 1400 döda och minst 5000 skadade och traumatiserade. Vad som har uppnåtts utöver omätligt lidande är högst oklart.

Men den här gången är brottsmisstankarna mot Israel, vid sidan av den redan konstaterade brottsligheten hos Hamas´planlösa missiler mot civila områden, så kompakta att seriösa undersökningar om krigsförbrytelser, möjlig lagföring och eventuella framtida domar mot enskilda förbrytare måste bli följden.
Annars blir allt arbete att dokumentera fosforbombningar av civila, 155-millimeters artillerigranater mot bostadsområden och andra närmast oräkneliga brott under de gångna veckorna i det närmaste meningslösa – som om Israel stod över lagen och att så får det förbli.

Att stoppa framtida, nya brott och lagsöka de ansvariga för de senaste övergreppen är därför viktigare än att stoppa tennismatcher och nöja sig med symboliska protester.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson