Sorteringsmaskinen

KRÖNIKA. I höstas började en ny invandringslag gälla i Tyskland. Medborgare i ett land utanför EU som gift sig med tyskar måste nu genomgå ett inte alldeles enkelt språktest för att få förenas med sin make eller maka och bosätta sig i Tyskland.
Syftet är som så ofta gott: att stoppa tvångsgiftermål och att underlätta integrationen. Med kunskaper i tyska blir de turkiska kvinnorna mindre beroende av sina män. De kan ta del av sina rättigheter, skaffa sig egna jobb, och om det kniper, lämna sina makar.
Det är just unga turkiska kvinnor debatten oftast handlar om, fastän det numera är nästan lika vanligt att brudgummar hämtas från Turkiet som brudar.

Om det finns några sådana positiva effekter är naturligtvis för tidigt att säga. Men klart är att den nya lagen i praktiken blivit ett rejält invandringshinder.
I förra veckan kom nya siffror som visar att antalet inresetillstånd från Turkiet för äktenskap halverats under första kvartalet i år jämfört med samma tid förra året.

Naturligtvis gäller inte kravet på språktest alla. Också Tyskland vill ju gärna ha lönsamma invandrare. EU-medborgare, nordamerikaner, japaner och andra rika folk slipper. Det är de fattiga som ska kontrolleras. Särskilt hårt drabbas just den turkiska minoriteten, som svarar för 25 procent av alla gränsöverskridande äktenskap.
Sorteringen fungerar dock på ytterligare nivåer. Eftersom testet – och därför också inlärningen – ska göras i hemlandet drabbas fattiga värre än rika och landsortsbor värre än storstadsbor. Tyskkurserna i länder som Turkiet, Bolivia eller Kenya kostar dels pengar, dels finns de ofta bara att tillgå i storstäderna.
Så blir språktestet inte bara ett uttryck för en global hierarki – färgad av både ekonomiska resurser och gamla rasföreställningar – utan också ett verktyg för att upprätthålla den.
Tripp trapp trull. Och trull får stanna hemma, äktenskap eller ej.
På så vis kan den tyska lagen stå som exempel för hur många europeiska stater söker efter verksamma sållningsmaskiner i en tid då de å ena sidan inser att de behöver arbetskraft, men å andra sidan vill kunna välja vem som ska få tillträde.

Nu återstår att se om lagen är lagligt. Volker Ratzmann, en grön politiker som också är advokat, driver ett fall som förr eller senare lär hamna i författningsdomstolen. Han anser att språktestlagen dels borde behandla alla nationaliteter lika, dels att den kränker äktenskapets och familjens skydd.
Det som kan stå i vägen för sorteringen är alltså precis de idéer som Europa brukar skryta med: likabehandling och mänskliga rättigheter – också för dem som råkat födas utanför Tyskland.

Artikeln tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Skribent: Petter Larsson