KRÖNIKA. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin besökte Östersund i förra veckan och uttalade då att det är en myt att arbetslösa kommer till socialtjänsten på grund av förändringarna i a-kassan. Han sa också att i de 86-87 kommuner där socialbidragen ökade 2007, handlade det inte om a-kassan, utan framför allt om flyktingmottagandet.
Detta är en lögn.
Enligt statistik från Socialstyrelsen har 93 kommuner under året fått ökade socialbidragskostnader, alltså kostnader där introduktionsersättningar för flyktingmottagande inte ingår.

Socialbidragen ökade 2007 med 1 procent. Det låter inte så mycket, men med tanke på den enorma högkonjunktur som rådde under året, måste det nog ändå sättas på kontot för regeringens misslyckanden. Enskilda kommuner drabbades hårt, till exempel min hemkommun Bräcke, där socialbidragen ökade med 19 procent när regeringens övervältringskostnad slog igenom. I grannkommunen Ragunda blev ökningen 20 procent. I Strömsund, en annan liten jämtländsk glesbygdskommun, berättar socialchefen att socialbidragsansökningarna har dubblerats under 2008 års två första månader och att 24 av kommunens hjälpsökande under februari har uppgett nivån i a-kassan som orsak till biståndsbehovet.

Ett stort bekymmer är också alla unga som länge stått utan jobb och befinner sig utanför trygghetssystemen. Unga som håller på att ge upp. Unga som sedan i april 2007, när alliansen drog in alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dem, har trampat runt utan att ha något att göra. Unga som inte på något sätt har fått känna sig behövda eller haft någon plattform. Unga som inte kunnat få någon hjälp av arbetsförmedlingen.

I början av december kom den överreklamerade jobbgarantin, UGA, för de unga men åtgärden hanteras i snigelfart. Många som borde vara berättigade har ännu inte fått plats. Jobbgaranti låter bra, men det handlar om praktikplatser till en sämre ersättning än vad de tidigare åtgärderna under den förra regeringen gav. Alltför många unga har fastnat i socialbidragsfällan och många arbetsförmedlare anser att den gruppen i dag står för långt från arbetsmarknaden och att det är kommunernas ansvar att finna sysselsättningslösningar för dem.
Detta är inte bra. Arbetsmarknadspolitiken skall skötas av proffs, annars riskeras inlåsningseffekter. Detta har forskaren Rickard Ulmestig påtalat i en doktorsavhandling 2007. Han menar, att många kommuner i all välmening tar på sig uppgiften, men att resultatet blir ett arbetsmarknadens A och B-lag.

Arbetsmarknadsansvaret måste läggas tillbaka där det hör hemma – hos arbetsförmedlingarna. Det är de som har kompetensen och skall jobba med frågorna. Att deras ansvar omfattar alla arbetslösa måste också tydliggöras. Ingen skall först behöva bevisa sin duglighet genom kommunala arbetsmarknadsprogram.

Skribent: Eva Hillen Ahlström