Den 5 september 2005 sände SVT ett program med partiledarna och lät sen tittarna kora vinnare. Nästa dag kunde man läsa rubriker som ”Reinfeldts Tv-knock” och ”Reinfeldt vann slaget om tittarna.”
Solklart?
Ja, om det inte varit för att bara 30 procent av de tillfrågade hade sett programmet. Bara 8 procent hade sett hela.

… kan man hoppa över

Visst, en av fördelarna med att vara journalist är att man får hoppa över motsägelser och jobbiga detaljer. Det gillar vi. Världen är vackrare i svartvitt. Särskilt om det finns en ”rapport”, ”undersökning” eller ”kartläggning”, som man kan slå i huvudet på trista tvivlare.

…så att världen blir som man vill

Svenskt Näringsliv ikullkastade till exempel i våras decennier av forskning genom att påstå att det inte finns någon diskriminering på arbetsmarknaden.
Och Timbro hävdade nyligen att det svenska biståndet främst göder en inhemsk ”biståndsindustri ” och egentligen inte gör nån nytta i de fattiga länderna.
Medierna nappade på båda historierna.
Av dessa ”rapporter” framgick dock att man mätt en hel massa saker, bara inte just det man påstod. Men vem läser dem? När man kan läsa tidningen istället?
Rapportmakarna vet vad de gör. Det går snabbt att haspla ur sig något, men tar ofta dagar att kontrollera. Och då har har sanningen redan satt sig.

På kultursidan bygger de luftslott

Extra lätt är det förstås att dra till med något om utlandet. I början av oktober avslöjade till exempel kultursidan på en större sydsvensk tidning den skakande nyheten att ”I östra Tyskland med en ny generation som inte känt till DDR råder en skriande historielöshet. I en utfrågning som gjordes nyligen trodde de flesta ungdomar att ”DDR” var en förkortning på en del i datorn. ”Stasi” var för dem ett flicknamn eller en ny chokladkaka. På frågan varifrån Strasse der 17 Juni har sitt namn tippade de på ett datum för Loveparade.”

När vi frågade artikelförfattaren var hon fått dessa alarmerande fakta ifrån hänvisade hon till boken ”Die Täter sind unter uns” av den tyske historikern Hubertus Knabe.

… som rasar

Han hänvisar i sin tur till två källor. Uppgiften om Strasse der 17 Juni – Loveparade är hämtad från ett TV-teams utfrågning av ungdomar på gatan.
Han nämner också – helt riktigt – att tidningen Berliner Kurier ställt frågan om vem Erich Honecker var till några ungdomar på Alexanderplatz. För de övriga uppgifterna har vi bara Knabes eget ord att gå på.
Kul anekdoter, alltså. Som när de färdats hela vägen från Alex till Malmö förvandlats till en ”skriande historielöshet”.

… bit för bit

Som av en slump kom vi dessutom över en riktig undersökning med delvis samma frågor. Den visade, föga förvånande, att de äldre vet mer om DDR:s historia än de yngre – till exempel visste bara 54,2 procent av dem under 24 år vad Stasi stod för, mot 64 procent av de äldre. Och att okunskapen om DDR är större i väst än i öst.
Illa, kanske. Men skriande?

Återstår en fråga: Har du, efter att ha läst denna tidningsartikel, fått större eller mindre förtroende för tidningsartiklar?

UR EFTERARBETET nr 3 2007

Skribent: Petter Larsson