I över två år satt Mehdi Ghezali oskyldigt fängslad på Guantánamo medan den svenska regeringen försiktigt lirkade med Bushregimen för att få honom frisläppt.
Nu är Tjeckien på väg att utlämna ännu en svensk, Oussama Kassir, till USA. Han är av USA misstänkt för terroristbrott.
Det utlämningen bör regeringen göra sitt yttersta för att förhindra.
Det amerikanska rättsystemet har aldrig varit rättssäkert för fattiga och svarta. Men under trycket från det så kallade kriget mot terrorismen har det förvandlats till en ren mardröm, med bevis som aldrig läggs fram, åtal som aldrig väcks, hundratals människor internerade på obestämd tid och tortyrliknande förhörsmetoder.
Kassir är arab, muslim, tidigare straffad, inte amerikansk medborgare och beundrar, enligt tidningsuppgifter, Usama bin Ladin. Och dessutom är han misstänkt för terrorism.
Vilken chans har en sådan person att få en rättvis prövning av sitt fall?
Det svenska rättssystemet anser att anklagelserna mot Kassir om terrorism är ogrundade, de avfärdades redan på utredningsstadiet. Dessutom får enligt svensk lag inte personer utlämnas till länder där de riskerar dödsstraff, som USA.
Kort sagt: i den svenska statens ögon borde utlämningen inte äga rum.
Men vad gör man?
Ingenting, åtminstone inte öppet.
”Vi respekterar det tjeckiska rättsväsendet” förklarar ambassadör Catherine von Heidenstam (Dagens Nyheter 26 april) ”Svenska myndigheter får ju inte lägga sig i en domstols beslut i Sverige heller” (TT 25 april)
Vi ska inte blanda oss i, alltså.
Inte?
Man ska naturligtvis vara försiktig med att direkt försöka påverka ett annat lands domstolsprocess – inte minst eftersom det skulle kunna få motsatt effekt om domstolen pressas att bevisa sitt oberoende. Men det finns också en direkt politisk dimension. Det avgörande beslutet ligger hos den tjeckiska regeringen, som har möjlighet att vägra lämna ut svensken på humanitär grund.
Den svenska regeringen har därför möjlighet att med formella och informella påtryckningar göra sitt yttersta för att undvika att ännu en svensk medborgare utan giltig grund sänds till fångeskap i något av den amerikanska militärens fångläger, kanske rent av Guantánamo, där han riskerar att torteras.
Antagligen är det också lättare att agera nu, än att försöka få loss honom efteråt.
I annat fall står vi där med ännu en Ghezali, ännu ett mänskligt offer för amerikansk självtillräcklighet och svensk passivitet.
Skribent: Petter Larsson
