Kanske slipper vi att försvaret snokar igenom all vår e-post till och från utlandet. Socialdemokraterna markerar nu att man inte kommer stödja den borgerliga regeringens förslag om att utöka signalspaningen till att omfatta teletrafik, e-post och Internet. En rad förändringar måste göras om inte den moderate försvarsministern vill stöta på patrull i riksdagen.
Exempelvis vill socialdemokraterna att spaningen endast skall gälla ”yttre militärt hot”. Inte bara ”yttre hot” mot Sverige, som förslagits. Det är en viktig markering. Med svepande och mångtydiga ord som ”hot” riskerar många aktiviteter att bli föremål för övervakning, vilket öppnar för godtycke.

S-oppositionen vill också utreda om domstol skall ge myndigheter tillstånd att övervaka. När tillstånd ges, skall de ”sökord” som används specificeras, liksom det spaningsbehov som motiverar övervakningen. Även i vilken omfattning övervakningen innebär ett intrång i privatlivet skall beskrivas.

Dessutom vill socialdemokraterna ge oberoende kontrollorgan en stark roll, ge riksdagen större insyn samt skapa en offentlig katalog över vad militären anser vara viktigt att övervaka för att få försvarsunderrättelser.

Det är bra att socialdemokraterna nu tydligt vill värna öppenhet, möjligheter till granskning och rättssamhälleliga principer. Den ökade övervakningen har motiverats med hot mot just demokrati och rättssamhälle. I den mån dessa hot finns, måste de offentligt kunna styrkas – och bemötas med demokratins och rättssamhällets egna medel. Inte med skumrask och genom att vanliga medborgare utsätts för urskillningslös övervakning. Annars återstår till slut inget rättssamhälle att försvara.

Men fortfarande är det oklart vems telefonsamtal, e-post eller Internetvanor socialdemokraterna tycker är okej att militären övervakar. Om jag med e-post beställer en bok med ordet ”terrorism” i titeln från Danmark (alltså utanför Sverige), kommer någon på Försvarets radioanstalt att rutinmässigt ”sprätta upp” och läsa detta digitala brev? Även om militärens val av ”sökord” underkastas offentlig granskning, värnas den personliga integriteten föga om alla svenskars elektroniska brevväxling med utlandet genomsöks utifrån sådana sökord.

Den enda övervakning som bör tolereras är den som riktas mot personer som utgör ett militärt hot mot Sverige. Vanliga medborgare skall ostört kunna skicka vilken e-post de önskar. Här måste socialdemokraterna bli mer tydliga. Den nya övervakningstekniken och dess reglering är en snårskog för en lekman. Därför måste medborgarna få veta vilka vardagliga konsekvenser de nya formerna av övervakning får.

Med regeringsskiftet har vi sett en omkastning av de två stora partiernas roll i dessa frågor. Förhoppningsvis handlar det om en stärkt medvetenhet om övervakningssamhällets faror inom socialdemokratin. Men det handlar också om politikens förutsättningar i en globaliserad värld. Dagordningarna för ”kriget mot terrorismen” och för ökad övervakning formuleras av starka stater som USA och i mellanstatliga samarbeten som EU. En regering tycks inte längre endast vara ansvarig inför den nationella opinionen, utan även inför regeringsföreträdare från andra länder. De dagordningar som sätts i de mellanstatliga sammanhangen underkastas sällan samma kritiska granskning som nationella debatter. Därför går det inte att nöja sig med tendenser till en positiv utveckling på riksnivå i synen på övervakning. En kritisk debatt måste även tvingas fram på europeisk och global nivå.

Skribent: Magnus Wennerhag