Tyvärr gick det inte så bra som vi hoppats. Dessutom har ett av de mest osolidariska partierna befäst sin ställning inte bara i Kävlinge, utan runt hela västkusten i Skåne. Det är bara Malmö som klarat sig någorlunda hyggligt.

De har klart uttalat att de vill ha ett etniskt rent land, och de vågar t.o.m. skrämma väljarna.
I Kävlinge uttalades i Sydsvenska Dagbladet två dagar efter valet av en förnöjd partiledare att: ”Inom tjugo år kommer landet att falla samman. Då har vi ett Balkan i kubik här i Kävlinge. Befolkningen kommer att få välja mellan att konvertera till islam eller bli halshuggna.”
Så säger bara den som inte kan möta folket och bedriva valarbete. De vinner röster bara genom människors svagheter och lättsinne för fördomar.
Men klyftan som delar denna nya kommunala villfarelse ställer i traditionell mening inte nödvändigtvis fattig och rik mot varandra. Analyserar man valresultatet i Kävlinge jämfört med förra valet 2002, slås man av att många röster kommer från borgarna. Inte fler, men många. Ska den kommunala politiken hantera sd, lika demokratiskt och på samma villkor som andra partier, så måste det ske på samma spelplan.
Som Yrsa Stenius skriver i Aftonbladet 26 september: ”När människor som stått maktlösa inför dessa konfrontationer röstar på ett parti som fångar upp deras ängslan och vrede ska vi lyckligare lottade inte straffa dem genom att via våra ombud vända dem och deras ombud ryggen. Om de är beredda att samarbeta på ett anständigt sätt om anständiga ting ska vi på allvar resonera och samarbeta med dem.”
Nu får vi se vilket resultat förhandlingarna mellan partierna kan bli. I dagsläget finns tre alternativ [för socialdemokraterna]: Opposition, koalition med m, eller koalition med något av allianspartierna.
I Kävlinge har vi [s] gjort ett mycket starkt val. Vi har gått emot rikstrenden och har lyckats värva 3,3% fler väljare än förra valet! Bara på Korsbacka/Arvidsborg har vi gått fram 12%!

Skribent: Christer Eklund