Vad är det då för politik som det nya ”arbetarepartiet moderaterna” står för?
I sammanfattning detta. Stora skattesänkningar riktade till dem som har ett arbete. Stora försämringar för arbetslösa, blivande arbetslösa, sjuka och blivande sjuka. För alla egentligen.

PÅ DN-Debatt kunde man den 14 maj 2003, ett knappt halvår innan Fredrik Reinfeldt valdes till partiledare för moderaterna, ta del av hans tankar om den utmaning han stod inför.
”Glöm inte”, skrev han, ”att de väljare vi ska vinna till stöd för ett maktskifte också har vuxit upp och präglats av det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet”.
Tolv år tidigare, hade samme Reinfeldt, då yngre och argare, uttryckt sig ännu tydligare. I sin egen bok ”Det sovande folket” slår han fast att svenskarna ”är offer för socialdemokratisk hjärntvätt”.
Den gamla moderata taktiken gick ut på att det sovande folket skulle väckas ur sin socialdemokratiska dröm. Det misslyckades. Borgerligheten förlorade val på val.
Den nya moderata taktiken går, om man använder Reinfeldts eget bildspråk, ut på att låta folket fortsätta sova.
Högerns förvandling, ledd av Reinfeldt själv och den nya moderata modellens chefskonstruktör, Anders E Borg, går ut på att moderaterna skall göra socialdemokratins språk till sitt. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen ska inte öppet utmanas. Istället ska den omfamnas.

Högerns gamla storvulna systemskiftesretorik, som dominerat den borgerliga propaganden under en rad förlustval, har lämpats överbord. Inga valpamfletter med rubriker som ”Ny tid för Sverige” kommer att produceras. Inga uttalanden om att folkhemmet hör hemma på Skansen är att vänta.
På moderaternas hemsida möter vi istället rubriker som ”Politik för arbete och välfärd”. Precis som på den socialdemokratiska.
Svenskarna vill ju inte ha ett nytt Sverige. Snarare vill de som är kritiska ha tillbaka ett gammalt Sverige, folkhemmet, en trygghet som de – rätt eller fel – anser har gått förlorad.

Moderaterna har bytt ansikte, eller snarare satt på sig en mask.
2005 föreslås inga drakoniska nedskärningar för landsting och kommuner. Tvärtom, säger moderaterna, kommunsektorn skall få ännu mer resurser.
De regelmässiga angreppen på kollektivavtalen och anställningstryggheten har lagts åt sidan. Reinfeldt säger sig ibland till och med gilla sådana anordningar. Facket ska kväsas med andra metoder. Vi tror oss veta vilka.

Fredrik Reinfeldt har lyckats väl. Partiet är ensamt större än de andra borgerliga partierna tillsammans. Det socialdemokratiska maktinnehavet är på allvar utmanat.
Medierna verkar ha köpt budskapet om de nya moderaterna om högern som gått mot mitten och nästan kan betraktas som en lightversion av socialdemokraterna.

Vad är det då för politik som det nya ”arbetarepartiet moderaterna” står för?
I sammanfattning detta. Stora skattesänkningar riktade till dem som har ett arbete. Stora försämringar för arbetslösa, blivande arbetslösa, sjuka och blivande sjuka. För alla egentligen.
Ersättningsnivåerna i sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning skall sänkas ordentligt. Det är från den ena dagen till den andra osäkert vilket förslag som gäller, men i det värsta scenariet kan en arbetslös tvingas ta jobb som ger 5 600 kronor i lön före skatt.
En avgörande poäng med politiken är att den skapar ett kraftigt tryck neråt på lönerna för de redan sämst avlönade och på stora delar av arbetsmarknaden. Om de moderata visionerna blir verklighet står vi snart i ett låglöneträsk liknande det amerikanska, där de fattigaste måste ha två eller tre jobb jobb för att hålla nöden från dörren.

Den vi ser är upptakten till en amerikansiering av Sverige.
Ett samhälle där solidariteten övergivits och envar är sin egen lyckas smed.
Du får en skattesänkning, men får sedan försäkra dig själv mot olyckor som kan inträffa i livets olika skiften. De allmänna försäkringarna blir fattigvårdspolitik. Den som har råd får själv skaffa bättre skydd.
Vi vet från USA att det inte bara är ett djupt orättvist utan också ett väldigt dyrt system.
Moderaterna och den borgerliga maktalliansen kommer dessutom att driva på privatiseringen av produktionen av välfärdstjänster. Det kommer att upp kostnaderna och öka segregationen och klyftorna.

Arbetarepartiet moderaterna finns inte. Partiet må ha lånat tilltal och språk från socialdemokraterna. Men politiken leder mot samma mål som tidigare.
Och vi är ganska säkra på att folket är vaket.

Ledare i Efter Arbetet Nr 3 2005

Skribent: