Det finns ingen europeisk offentlig debatt. Det har sagts tusentals gånger de senaste tio åren. Ofta uppgivet, ibland skadeglatt, ibland uppfordrande.
Något ligger det i detta. Det går fortfarande en medial järnridå vid de nationella gränserna.

Men det finns förstås undantag. De mest spektakulära händelserna spiller in och omvandlas då snabbt till nationella diskussioner. Ungdomarna i de franska förorterna slog sig i höstas in i tv-sändningar och tyckarsoffor (må vara att få (någon?) av ungdomarna nånsin fick komma till tals.) Debattörer till höger varnade för gettoisering och militant islamism och vänstern tog tillfället i akt att argumentera för jobb och fritidsgårdar.

Nu har de första mer seriösa analyserna kommit. De har svårare att nå fram. I en rapport från i mars konstaterar International Crisis Group att det är den ”politiska islamismens utmattning, inte dess radikalisering, som förklarar mycket av våldet, och det är av-politiseringen av unga muslimer, snarare än deras påstådda anslutning till en radikal kommunitarism, som borde vara skäl till oro”. De muslimska organisationer som tidigare kunde representera förortens invånare har sugits upp i statsapparaten och tappat kontakten med förorternas verklighet. Kvar blir människor som inte bara är utsatta för en rasistisk marginalisering, utan som dessutom saknar kanaler för att kommunciera med den stat som betraktar dem som ett säkerhetsproblem. Kravallerna måste, hävdar Crisis Group, förstås som ett sätt att tvinga fram socialt erkännande.
Om ni läst om detta någonstans så var det antagligen inte i en svensk tidning.

Också de nya massprotesterna i Frankrike omvandlades snabbt till svensk inrikesdebatt. På säkert avstånd från gatuprotesterna och utan risk att någonsin själva tvingas ta ett rättslöst jobb gav den svenska högerns presstjänstemän eldunderstöd åt angreppen på jobbtryggheten, ja, om något, så vill de gå ännu längre är regeringen Villepin.
”Låglönejobb är förstås bättre än ungdomsarbetslöshet, och en flexiblare arbetsmarknad med ett torpederat las är bra ur flera synvinklar.” konstaterade Expressen (27 mars).
”Arbetsmarknaden behöver avregleras, inte bara för de unga utan för alla. Om arbetsgivarens åtagande görs mindre bör han bli villigare att anställa, och då inte minst de unga med färsk utbildning”, ansåg Dagens Nyheter (1 april.)
Sydsvenska Dagbladet tog samma dag vägen över Danmark. Inte ens den svaga danska anställningstryggheten duger, eftersom den kombineras med en bra a-kassa. Det finns, anser tidningen, ”en risk att en modell enbart bestående av hög ersättning och flexibla uppsägningsregler framkallar en situation där incitamenten för att gå från arbetslöshet till anställning är för svaga.”

Till deras förtret segrade demonstranterna i Frankrike. Indirekt slog de därmed också tillbaka den svenska högern.
Och det är nog snarare så här den europeiska offentliga debatten hänger ihop. Den är inte ett belevat samtal mellan satellitlänkade tv-soffor i alla länder. Utan händelser som översätts och återanvänds för att påverka en nationell politisk situation.

Skribent: Petter Larsson